Det luktar alkohol kring de färgglada husen i klippornas stad. Kanske försöker befolkningen måla bort sin sorg och döva frustrationen med spriten. Jag vill så gärna bara se det fina här. Människorna som ler mot mig på gatan, öppenheten, enkelheten och lugnet. Den vackra klarblå fjorden och de snötäckta bergstopparna. Men det går inte, jag kan inte bortse från de stora sociala problemen här. För så fort jag går utanför dörren ser jag någon rangla omkring med en alkholflaska i handen. Småbarn som röker och är ute hela nätterna. Alla känner någon här som tagit livet av sig och på ålderdomshemmet där jag arbetar finns det yngre patienter som är där efter olyckor, eller efter fruktansvärda självskador.Jag frågar och frågar och frågar, jag vill så görna förstå. Mina grönländska arbetskamrater är allvarliga när de berättar om den trasiga historien. Och jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om inte danskarna hade koloniserat Grönland. Hade samhällsförändringarna slått till ändå? Hade inuiterna blivit tvungna att abrupt ge upp sitt fiske och sin jakt för att ta vanliga arbeten? Jag tror fakitskt inte att det hade gått riktigt lika illa om de sluppit kolonisationen. För ett lands förändringar och utveckling måste komma inifrån. Det går inte att översätta en kulturs system på en annas. Visst, Danmark ger Grönland över tre miljarder årligen i bidrag, men samtidigt hyr de ut Thule-området till amerikanarna som har en stor miltärbas där, dessutom säljs det nästan bara danska varor här, plus att många danskar kommer hit för att göra karriär.
Man samtidigt måste man så klart komma ihåg att alkoholen kom hit så sent som på 1940-talet och folk har inte lärt sig att hantera den än. Jag menar, hela Sverige höll ju på att supa ihjäl sig i slutet av 1800-talet...
