tisdag, september 30, 2008

Meningslöshet

Vi har fyra deadlines den här veckan. Tre av dem är meningslösa, i alla fall enligt mig. Jag har ingen lust att kolla vad en viss författare hade för betyg i gymnasiet, eller om hon har parkeringsböter. Jag vill inte ringa en VD på ett bolag för att fråga om det har hänt att journalister har begärt ut offentliga handlingar under det senaste åren. Och att skriva ett PM om hur man intervjuar medievana personer känns bara frustrerande, eftersom medievana uppenbarligen inte vill prata med oss ändå.
Jag vet att jag måste göra dom här uppgifterna oavsett vad jag tycker om dom, det är en del av min utbildning. Men jag känner lätt så här, att det är meningslöst. Ibland undrar jag om det kanske till viss del beror på någon gammal vårdskada. Att jag under flera år var tvungen att delta i så kallade aktiviteter som inte utvecklade mig ett dugg. Jag tyckte snarare att flertalet av dom var förnedrande och - meningslösa. 
Jag vill utföra saker som gör skillnad. Människor dör, vanvårdas och misshandlas. Naturen förstörs och samhället proppar oss med konstiga ideal. Och jag ska undersöka vad en författare fick för betyg i matte A... Men jag antar att det bara är att sätta i gång. Nu. Så jag blir godkänd och får mitt kursbetyg. Jag tänker dock inte låta det ta för mycket tid och energi. För samtidigt ska jag göra det som känns viktigt för mig. Jag tänker fortsätta jaga politiker för att försöka ställa dem tillsvars inför det faktum att unga personer med självskadebeteende blir inlåsta på rättspsyk med dömda brottslingar. Och så ska jag göra mitt bästa för att få ihop ett reportage om situationen på Grönland. Så det så.
                                                

torsdag, september 25, 2008

Pressnatta

I går var festerna fest för mediafolket i Göteborg; Pressnatta inför öppningen av årets bokmässa. Om man gick på en föreläsning innan kunde man komma in för halva priset. Mycket bra deal tyckte jag och lyckades till slut släpa med mig två kursare. I debatten - som leddes av vår gästprofessor Martin Jönsson diskuterades public service roll i framtidens medielandskap. Typ. Jag är väl så där lagom intresserad av det där, men det var ändå helt okej. 

Efteråt anslöt vi oss till ungefär tusen andra personer. Framförallt var det journalister, författare, förläggare och utställare. Det bjöds på lyxig buffé, vin och välkomstdrink. Vi hamnade vid samma bord som SVT Debatts redaktion och en gammal kulturjournalist. Den sistnämnda undrade om vi hade gått på dagis eftersom vi pratade så högt. Men det gick ju inte att göra sig hörd annars eftersom ett band förpestade vår tillvaro. Dom spelade gammal 90-tals musik hela kvällen, sjukt påfrestande. Tyckte vi. Det tyckte tydligen inte alla andra eftersom dansgolvet var välfyllt med diggandes och dansandes medelålders människor. Jag och mina kompisar flydde till ett hörn i lokalen med några andra elever från JMG. Vi sänkte medelåldern betydligt om man säger så. Det var länge sedan jag kände mig så ung, haha. En man kom fram till oss.
-Oj, ett ungdomsgäng! Vad gör ni här?
-Gissa!
-Hm, ett politiskt parti kanske?
(eh?)
-Nä, verkligen inte.
-Författarskola?
-Nu börjar det brännas
-Ni gillar att skriva?
-Ja
-Är ni från Kungsälvs folkhögskolas journalistlinje?
-Gud nej, bättre upp! Vi är från JMG!

Ja som sagt, vi var nog udda samling. Men jag fick hälsa på han som startade bokmässan för 24 år sedan. Det var nästan lite stort.

tisdag, september 23, 2008

Höj själens status!

Det är tisdag men helgens minnen lever än. Jag var hos mina underbara vänner i det vackraste Skåne. Grundplanen var att tillbringa den mesta tiden på European social forum i Malmö. Men efter att släpat packningen över halva stan för att till slut hamna på ett föredrag som visade sig vara på tyska tappade jag lite sugen. 
I stället kom helgen att kretsa kring att annat ämne som berör mycket mycket, psykiatrin. Jag hade ett givande och mycket trevligt samtal med Sandra och Sofia. Tillsammans med några vänner har dom  grundat SHEDO, en förening för personer med ätstörningar och självskadebeteende. Jag pratade även mycket med fina K, som jag bodde hos. En maratonfika som bland annat behandlade hennes kompis som har varit psykiskt sjuk i 20 år, utan att få någon riktig hjälp. Det gör mig tokig. Vansinnig. Hon har varit nära att dö många, många gånger men ändå är det ingen som reagerar. Jag tycker det är både tjänstefel och varnvård. Ingen skulle våga neka en cancersjuk patient behandling. Men inom psykiatrin leker man med folks liv genom att neka dom hjälp. Hur många ska behöva dö innan någon fattar? När ska psykiatrin värderas lika högt som den somatiska vården? En människa består av kropp och själ och båda är lika viktiga.

tisdag, september 16, 2008

Uppdrag: granskning

Ojoj, det är fullt ös nu! Jag har minst tre granskande projekt på gång. I skolan gör vi ett grupparbete i grävande journalistik. Jag och tre kompisar håller på att undersöka hur det kommer sig att patienter med LPT (lagen om psykatrisk tvångsvård) och placeras på rättspsyk. Det handlar främst om unga kvinnor med självskadebeteende, som oftast inte har gjort illa någon annan än sig själva. Men nu vårdas de alltså med dömda brottslingar. Det är inga roliga historier vi har fått höra. Min kursare sa idag att hon har börjat hata samhället och hur det fungerar efter att vi hade börjat gräva om det här. Jag är väl mer härdad, det är få saker inom psykiatrin som gör mig förvånad numera. 
Vi får väl se vad vi kommer fram till (om vi kommer fram till något!) och jag ska hålla er uppdaterade. Nu handlar det mest om att jaga de ansvariga, vilket är lättare sagt än gjort. 

Utöver det här har vi några sidoprojekt i skolan. Ett av dem är att göra en personresearch. Jag har valt en krönikör och författare. Idag gick jag till skattekontoret för att hämta ut uppgifter om familjebild, inkomst och gud vet vad. Jag tycker mest att det är obehagligt, jag har ingen lust alls att snoka. Men jag antar att det är bra att lära sig hur det går till, och vad som är offentlig handling.

Idag skrev jag även klart min presentation till P3 Planet och skickade in lite bilder. Allt ligger uppe på hemsidan nu. I morgon ska vi köra nästa intervju. När programledaren skickade frågorna under förmiddagen frågade hon om vi kunde spela in bara några timmar senare. Men efter att ha läst manuset sa jag att jag behövde tid för att kolla upp lite fakta. Faktat handlade bland annat om att 40% av barnfamiljerna på Grönland får socialbidrag. Det är en reporter på Studio ett som uppger detta. Jag ville lyssna på inslaget först eftersom jag vet hur vanligt det är att journalister går ut med felaktiga fakta om de sociala problemen på Grönland. 
Jag måste vara en extremt jobbig korre för som vill granska Studio ett, som är ett av de mest seriösa nyhetsprogrammen som finns i Sverige... 
Men jag ser faktiskt fram emot intervjun. Det ska bli skoj att få diskutera saker som är betydligt viktigare än "vad som var coolast på Grönland".  

Nu: mer research!

Bilden är från fjorden vid Grönlands huvudstad Nuuk

söndag, september 14, 2008

Månadens korre


I går sändes mitt första radiodagboksinslag från Grönland på P3 Planet. Eftersom jag har blivit utsedd till månadens korre fick jag även svara på frågor om livet där. Jag är väl inte helt nöjd med min insats så jag har inte vågat lyssna på det än. Det räckte med alla gånger jag fick gå igenom inspelningarna under resan. Om ni bara visste hur mycket man skulle tänka på! Inte prata skriftspråk, ha lagom volym, rätt inställningar på radioapparaten, bra bakgrundsljud, inte för mycket fakta o.s.v. Jag vet inte hur många gånger jag fick ta om inspelningarna. Det är inte så lätt att prata själv i en mick över tre minuter utan att staka sig eller säga fel. Dessutom, batterier som tog slut, barn som skrek, kryssningsfartyg som snodde min inspelningsplats och fyllon som ropade till varandra klockan tio en lördag morgon... 

Sedan är det ju det där att P3 Planet är ett program om turism och riktar sig till ungdomar. Eftersom Grönland kanske inte är ungdomarnas favvo-place så hade jag en aning svårt att hitta ämnen. Jag menar, jag ville ju helst prata om den stundande självständigheten, resultaten av kolonisationen och klimatförändringarna. Men det gick ju inte. Kanske en annan gång.

Jag lärde mig i alla fall väldigt, väldigt mycket på att göra inspelningarna, trots att det kostade åtminstone både svett och tårar. Nu när allt är klart ska jag bara svara på lyssnarnas frågor varje vecka. I går blev det dock programledarens frågor eftersom det var första programmet. Jag blev en aning frustrerad eftersom jag hatar att förklara vad som var "bäst" och "coolast" . Mest irriterad blev jag på sista frågan:
-Sara, jag har hört att dom festar rätt hårt på Grönland, stämmer det?
Gud, vad svarar man på det? Jag tror jag sa något diplomatiskt i stil med "jo, det del festande, men alla gör inte det". Egentligen hade jag velat dra en lång harang om den grönländska alkoholpolitiken och de sociala problemen, men jag fattade ju att det inte skulle bli så populärt...
Jag försöker trösta mig med att jag gjorde det bästa jag kunde av situationen. Och även jag kände mig rätt IQ-befriad efter intervjun så fick jag faktiskt betalt för att göra den, vilket är rätt coolt ändå.

Nu ska jag skriva klart min presentation och skicka lite bilder till P3 Planets hemsida. Sedan ska jag fortsätta med vårt grupparbete i grävande journalistik. Det är grejer det!

Ta hand om er där ute!

P.S vill ni lyssna på mitt inslag så finns det här, klicka på senaste sändningen. 

Bilden är tagen av en tysk medpassagerare vid glaciären Eqi

onsdag, september 10, 2008

Ordets makt

Igår var jag och lyssnade på Jan Eliasson som just fått en tjänst som gäst-professor vid Göteborgs universitet. I egenskap av diplomat och f.d utrikesminister talade han om ordets makt. 
Ordets makt att avgöra ett svettigt ögonblick med en diktator. Ordets makt att rädda livet på tusentals tillfångatagna människor. Och ordets makt att genom ett skämt avväpna en stel konversation.

Ordets makt

Jag tror på det fria ordet. Jag är stolt över Sveriges historiska och vidsträckande pressfrihet. Ord kan användas som en helande handling. Ord är en förutsättning för demokratin. Men. 
Ord kan även stjälpa, förinta och döda. 
Nyss såg jag Uppdrag Gransknings reportage Självmord.net, som handlade om självmordssidor på internet. Där människor får just det, hjälp att döda - sig själva. 
För mig är det helt obegripligt att det är tillåtet. Personerna som lägger ut dessa "råd" är uppenbarligen själva sjuka och förstår nog inte vad de gör. Att de faktiskt medverkar till andras död. Någon måste stoppa det.
Politiker, ni som stiftar lagar om gurkor och cykelhjälmar och övergångsställen och sjuksskrivningar och betygsskalor, kan ni inte stifta en lag mot medhjälp till självmord?

En lag för livet

söndag, september 07, 2008

Vänskapsliv

Det har varit en uppfylld vecka. Jag är glad över att det har kommit igång. Livet. 

I torsdags träffade jag en blogg-bekantskap, Angelica. Hon var i stan för att rapportera från Tito Beltrans rättegång så vi passade på att ses. Det är märkligt med internetvänner, trots att man aldrig har setts vet man ibland mer om varandra än vad man vet om sina klasskompisar i skolan. Jag och Angelica hängde i fyra timmar och lyckades klämma in besök på två caféer under den tiden. Mys! Jag hoppas verkligen att vi får tillfälle att ses igen. 

Dagen efter gick jag på after work med min klass. Vi tuggade på buffén, drack billig öl (eller vin för min del) och avhandlade sommaren. Det var så kul att träffa alla igen! 
Tre timmar senare promenerade jag och några kompisar vidare till en spelning. Vi lyssnade på vacker musik och satt sedan och tittade ut över älven. Mer prat mer skratt.

Och igår kom tre av mina kursare hem till mig för att grupparbeta. Vi håller på med ett jobb i grävande journalistik. Det är tokigt spännande! Kaffe, arraksbollar och diskussioner kan faktiskt utmynna i en riktigt trevlig lördagseftermiddag, trots att det är plugg som står på dagordningen.

Jag älskar mina vänner. Och jag tar dom inte förgivet



Även djur kan vara goda vänner. Den här grönländska slädhunden hälsade på mig när jag bodde i tält på en camping i Ilulissat.

tisdag, september 02, 2008

Virvlande vardag

Förvirrade lärare, förutfattad ångest, förskräckliga hemuppgifter, förtjusande kursare och förändrade vindar.
Skolan har börjat igen!
Jag var tveksam innan, tröttheten ville inte riktigt ge upp. Men tillbaka i salen med de stora spröjsade fönstren och bland skrattande vänner kom något tillbaka. Lusten.

Det händer så mycket nu. Kalendern fylls upp. Färgpennorna skriver upp hållpunkter i mitt liv. Lektioner, deadlines, seminarier, fester, resor och träningspass.

Det är september. Snart byter träden om och grönt går mot rött. Några löv dansade runt på trottoaren idag, jag följde med.

Andetag mot andetag