Det är sommar och jag bor vid havet. Klippor, salt vatten och fiskmåsar. En god bok, några kex och islatte. Ibland ensam och ibland med vännerna. Lazy days. Jobbet som radioreporter väntar. Jag smygstartade förra veckan. Nybörjarnervositet och teknikångest. Adrenalin och nyhetspuls som slår, under huden. Bli bjuden på nybakade kakor i ett hus i skogen, och minnas barndomen som svischade förbi på landsvägarna. (Jag var 16 år och hästarna fyllde upp mitt liv. Ridläger, tävlingar, inridning av unghästar och tillridning av ponnysar). Tio år har gått sedan dess. Och jag vill knappt minnas allt som hänt. Men tanken på att allt är under förändring gör att jag åtminstone ibland vågar se på framtiden med tillförsikt. Men för bloggen är framtiden oklar. Egentligen vill jag skriva, men jag vet inte hur. Under våren har jag flytt till twitter-landet. Det fanns bara plats för 140 tecken åt gången. Men kanske har utrymmet vidgats nu. Det lutar dock åt att bloggen kommer flyttas och ändra lite fokus. För just det, allt är under förändring.
... flyg du som kan
