Flum lönar sig!

Fick tillbaka vår statistikuppgift i dag. Vi behövde inte komplettera som en del andra tvingades göra, och fick till och med ett omdöme som var högre än det vanliga okej. Ja, jag säger då det; lite flum och kex lönar sig! 

Kursen är slut, alla uppgifter är inlämnade och godkända, snart är det helg - Skåne och årsmöte med SHEDO. Sounds nice to me!

Nu: fika med vän och sedan föredrag om microlån med Utrikespolitiska föreningen.
Hoppas det är bra med er!

Att vara eller icke vara - seriös

Fick höra av två oberoende kompisar att jag hade varit oseriös i förra veckan. Ja, dom sa det inte på ett taskigt utan dom var mest förvånade. Jag antar att man inte ses som en toppstudent om man får för sig att skriva en analys i kexform. Men tydligen hade jag varit underhållande att umgås med, och det är ju minst lika viktigt. Egentligen. 

På tal om seriositet uppstod en något konstig situation i skolan i dag. Jag satt vid radiodatorerna och redigerade mitt reportage till studentradion när en lärare kom fram till mig.

– Men, vad gör du? frågade han

– Radio, svarade jag glatt

– Borde inte du göra statistikuppgiften?

– Eh, va? Den lämnade vi in i fredags. Har vi gjort något fel? 

– Nä, eller jag har ju inte kollat på dom än

– Får jag göra radio då?

– Ja ja, bara du har gjort statistiken ordentligt

– Självklart (...)

Ytterst förvirrande situation. Deadline för statistikuppgiften hade inte varit när läraren kom fram till mig, så han ville väl bara kolla av läget. Men jag kände mig som ett litet barn som blivit ertappad med fingrarna i kakburken. Borde jag kanske putsat lite mer på siffrorna och diagrammen? Jag bestämde mig för ett nej i den frågan. Jag hade gjort det jag skulle. Och i dag satt jag åtta(!) timmar extra i skolan för att jobba med mitt reportage. Det är faktiskt - seriöst. 

How to make a smile

På dagens schema stod statistikövning i databasen SPSS. Måttligt upplyftande tyckte jag. Men man får det inte roligare än man gör sig. Och turligt nog har jag kursare som inser samma sak. Efter några timmars tidningsanalys och ifyllda kodscheman var det lunchrast. Eller snarare lunchmöte för oss som gör studentradio. Lyckan var stor när vi kunde kidnappa nyhetsredaktionsklassrummet (åh, här är vi hemma!) för en timmas scoop-diskussion. Onsdagens sändning blir grym. Om jag bara bara blir klar med statistiken så jag hinner redigera mitt inslag om läkemedelsponsring på läkarutbildningen. Men det ordnar sig. Alltid. 

Redaktionsmötet höjde i alla fall min signalsubstansivå till oanade höjder. För att det skulle hålla i sig under resten av dagens alldeles för många timmar framför datorn släpade jag med mig min gruppkompis för inhandlande av nödproviant. Den bestod av följande: Pan-pizza, kaffe, mjölk, cider med hjortronsmak (en annan kursare uppmanade oss att köpa något coolt) och bokstavskex. Jag roade mig kungligt med dom sistnämnda. Hade som vision att skriva hela vår analys i kexform, men eftersom den skulle innehålla 3000 tecken blev det lite för jobbigt.

Några kreationer hann jag dock med innan jag blev tvingad att återgå till dataprogrammet. I morgon blir det fortsättning följer. Men det känns okej. Vi har ju kaffe, och några bokstavskex kvar.  

När isen smälter

Jag har precis tittat på Nya vädrets offer. Programmet utspelade sig i Qullorsuaq på norra Grönland, en av de platser där isarna smälter snabbast. Effekterna av det här väntas bli enorma. Inuiternas kultur hotas. Jaktsäsongen har kortats med månader, för när isarna inte bär blir det svårt att skjuta säl och köra hundspann.

  När jag bodde på Grönland i somras fick jag höra att isbjörnarna inte hittar tillräckligt med mat. De minskar i antal, och de som finns kvar börjar bege sig in i städerna för att leta efter något ätbart. Men de finns de som kommer drabbas ännu hårdare än grönlänningarna. För när glaciärerna i Arktis smälter stiger havsnivån, och då riskeras många platser runt om i världen att läggas under vatten. 

 Att kolla på de enorma isbergen och glaciärerna är bland det mäktigaste jag har upplevt. 

Jag var bland annat och tittade på glaciären Eqi, ser ni att den kalvar? Ja, det heter så när iskristallerna sprängs ut och raser ner i vattnet. Tyvärr smälter även den här glaciären i en allt snabbare takt. 

Men bland det konstigaste jag har upplevt var att det brann precis bredvid glaciären. Den varmaste sommaren i lokalbefolkningens minne tillsammans med ett kvarglömt gasolkök var orsaken. 

 Nej, det är nog dags att börja ta lite bättre hand om vår planet, eller vad säger ni?

Torsdagsexil

Jag försöker anstränga mig lite mer för att fylla mitt liv med liv. I går var det torsdag. Det innebar skola, föreläsningar, plugg. Men också utgång. Jag kan knappt minnas sist jag var ute, och absolut inte på en vanlig veckodag. Det blev några glas vin hemma hos en kursare och sedan klubb. En timma fick vi köa för att komma in, galet. Fast väl på dansgolvet kom humöret tillbaka. Puls. Rytm - Liv. 

Strax före två begav jag mig mot Brunnsparken, för att upptäcka att sista bussen hade gått... Eftersom jag aldrig skulle ta taxi en sträcka som är möjlig att promenera så var det bara att börja sätta den ena foten framför den andra. Jag tackade mig själv för mitt val av de icke högklackade stövlarna. Snöflingor dansade i mitt ansikte och Tracy Chapman höll mig sällskap i hörlurarna. Drygt en timma senare var jag hemma. Det var värt det.

Tillbaka

Jag tror energin börjar återvända. Jag kan känna livet i fingertopparna. Orden är här igen andetagen djupnar. Jag inväntar fokus. Snart. 

Det är första veckan i februari. Jag har hittills hunnit med börsanalysering, sommarjobbsökande och praktikplatsletande. Dessutom har vi startat upp ett eget samhällsprogram på studentradion. Det känns fint att sitta i skolans redaktionsrum med andra frivilliga kursare och planera teman, upplägg och intervjupersoner. Vi gör ju det här utöver det vanliga skolarbetet, bara för att vi älskar radio och journalistik, för att vi vill något. Förändra.