Under de senaste dagarna har jag har sett våren lysa utanför fönsterrutan men inte kommit dit, ut. En två kilo tung taggboll flyttade in i mitt huvud och stack mig så fort jag rörde mig minsta lilla. Ont i huden, vaderna, ryggen, skuldrorna, nacken, händerna, ögonen och så klart - huvudet. Jag visste knappt att jag hade så många kroppsdelar. Basal kroppskännedom släng dig i väggen, influensan har gjort mig bra mycket mer medveten om min kropp. Jag borde vara mer tacksam för att den vanligtvis fungerar. För det suger verkligen att inte kunna gå till skolan, hur mycket man än vill och behöver. Det hjälper ju inte att jag kodade artiklar i mina feberdrömmar, dom ligger ändå kvar i skolans server och väntar på mig. Men i dag har jag faktiskt varit nästan feberfri, och hyperaktiv inombords av all trisstess. Så, i morgon hoppas jag på att kunna ta tag i projektarbetet igen.
För övrigt har jag kommit på fler saker att vara tacksam för:
- Fina kompisar som hör av sig och visar att dom bryr sig. Och som skickar sms som påminner om att teve sänder "SM i höga hopp" (internt kurslitteraturskämt)
- Att jag är uppvuxen på landet och därmed alltid ser till att ha ett basförråd med mat hemma.
- Att det bara tar tre minuter att gå till affären (kanske det dubbla med feber dock) om jag trots allt verkligen behöver något.