Years go by

Tenta i lördags och släktkalas i söndags. Helgen har varit full och när jag äntligen kunde andas idag började hela världen snurra. Tröttheten brast och jag vinglade fram på vägen till skolan. Men jag tog mig dit och utförde det obligatoriska grupparbetet. Nu sitter jag hemma med en kopp te och försöker reda ut alla tankar.

Jag firade min 25-års dag igår. Den beställda smörgåstårtan hette Lyx och kakan som mamma bakat garnerade jag med daimbitar. Jag tittade på mina händer och såg skiftningarna, att huden hade åldras. Ibland vill jag bara stanna allt, för jag hinner inte med. Och åren som försvann, hålet i mitt liv, kommer jag någonsin kunna ta igen dem? Jag borde fyllt 22 nu, om ens det.

Men ondast av allt gjorde att träffa min farfaras sambo. Hon stapplade, hickade och hörseln håller på att överge henne. Ögonen blev blanka när hon berättade om farfar som flyttade till ett ålderdomshem i höstas. Sist hon var och hälsade på honom blev han så arg och ledsen för att han inte fick följa med henne hem. Nu bor hon ensam i det stora huset i skogen. Farfaras cykelverkstad tystnade för länge sedan och nu finns bara tomhet.

Maktlösheten överföll mig för hennes ensamhet är även min sorg.

Livet blir så verkligt när man ser den analkade döden.

Afro Power

Jag ska snart iväg och träna ett pass som är inspirerat av afrikansk dans. Det brukar vara rätt skoj. Jag älskar rytmen, trummslagen går genom hela kroppen, och tankarna för mig bort till varmare breddgrader. Till heta sandkorn under fötterna, leende människor och starka kryddor. Afrika är en dröm och ett projekt. Någon gång ska jag dit.
Men nu blir det väl regniga Sverige som gäller ett tag fram över. Studietempot är högt, med inlämningar varje vecka. Imorgon har vi tenta, men jag orkar verkligen inte plugga mer. Jag satt på bibblan hela dagen igår med några kursare. Efter det läste jag lite till innan jag gick på en föreläsning om yttrandefrihet i Ryssland. Även större delan av den här dagen har jag (försökt) plugga. Så nu är det träning med Malin och sedan fika, foto och stickning med Ida!

Trevlig helg!

Balkan Brunch

Igår firade en av mina bästa vänner sin 25-års dag med en brunch hemma i sin lilla etta. Temat var Balkan, mycket passande eftersom Kosovo samma dag utropade sin självständighet. Min vän måste ha tillbringat otaliga timmar i köket, för både bord och diskbänk var överfulla med pajer, kebab, inlagda grönsaker och bröd.
Jag lassade på tallriken och slog mig ner bland det övriga gästerna, till största delen bestående av kompisens kursare. Med andra ord runt 20 stycken blivande läkare. Jag förklarade att jag och värden hade gått gymnasiet ihop. En tjej frågade då om det fanns en till Sara från den tiden. Jag undrade vad min kompis har berättat om mig. Men det är ofta så det känns, att jag är två personer, eller i alla fall att jag lever ett dubbelliv.

Nystart

Jag raderade mina gamla inlägg. För att det här är början på något nytt. Och som en förmodligen framtida journalist känns bloggen som en nödvändighet. Jag måste träna upp mina ord.