Tenta i lördags och släktkalas i söndags. Helgen har varit full och när jag äntligen kunde andas idag började hela världen snurra. Tröttheten brast och jag vinglade fram på vägen till skolan. Men jag tog mig dit och utförde det obligatoriska grupparbetet. Nu sitter jag hemma med en kopp te och försöker reda ut alla tankar.
Jag firade min 25-års dag igår. Den beställda smörgåstårtan hette Lyx och kakan som mamma bakat garnerade jag med daimbitar. Jag tittade på mina händer och såg skiftningarna, att huden hade åldras. Ibland vill jag bara stanna allt, för jag hinner inte med. Och åren som försvann, hålet i mitt liv, kommer jag någonsin kunna ta igen dem? Jag borde fyllt 22 nu, om ens det.
Men ondast av allt gjorde att träffa min farfaras sambo. Hon stapplade, hickade och hörseln håller på att överge henne. Ögonen blev blanka när hon berättade om farfar som flyttade till ett ålderdomshem i höstas. Sist hon var och hälsade på honom blev han så arg och ledsen för att han inte fick följa med henne hem. Nu bor hon ensam i det stora huset i skogen. Farfaras cykelverkstad tystnade för länge sedan och nu finns bara tomhet.
Maktlösheten överföll mig för hennes ensamhet är även min sorg.
Livet blir så verkligt när man ser den analkade döden.
5 kommentarer:
Skicka en kommentar