Enligt socialantropologen Geert Hofstede kan man efter än längre tid utomlands drabbas av omvänd kulturchock. Man känner helt enkelt inte igen sig i sitt ursprungliga samhälle och i kulturen när man har varit utomlands. Jag tror att jag har fått en smärre variant av detta. Igår återvände jag hem från sju veckor på Grönland samt några dagar på Island. Även om det egentligen är en relativt sett rätt kort tid så har den ändå förändrat mig. Jag bodde ju faktiskt på Grönland och hade ett heltidsarbete där. Jag vande mig vid att återigen bo i en liten stad, Nuuk har bara 15 000 invånare. Redan nu saknar jag den rena, torra luften, bergen, den koboltblå fjorden och alla underbara människor jag träffade.
Väl hemma i Göteborg kände jag mig helt disorienterad. Det var så mycket människor överallt. Idag när jag och en av mina bästa vänner var på stan blev jag alldeles matt av allt folk. Det nästan svindlade framför ögonen och hjärtat slog fort. Alla intryck, alla ljud, alla färger... Jag försökte koncentra mig, för det var mycket saker jag behövde köpa. Men allt jag kom hem med var ett paket smör...
Dock var det helt, helt underbart att träffa vännen igen. Äntligen någon att kunna för ett normalt och djupt samtal med. Gud vad jag saknade det på Grönland! Jag höll på att bli tokig, trots att jag lärde mig lite danska till slut så blev ändå konversationerna så platta. Dessutom jobbade jag ju med inuiter, och de flesta kunde inte så mycket danska heller. I värsta fall kunde de inget alls. Jag försökte med grönländska i stället, till deras förtjusning. På sätt och vis var det roligare än danskan, eftersom alla blev så glada över min ansträngning. Dock är det ett mycket svårt språk som skiljer sig helt från de andra nordiska språken. Men jag ville ju verkligen kunna göra mig åtminstone lite förstådd eftersom jag arbetade på ett ålderdomshem, så jag tragglade ensvist på tills jag hade lärt mig de viktigaste orden.
På Island blev jag helt språkförvirrad. Först försökte jag på danska (jag hade vid det laget börjat tänka på någon slags svenskinspirerad danska), men det gick ju inte. Då sökte min hjärna efter det grönländska ordet, som så klart verkligen inte fungerade. Jag gick över till svenska, för att till slut komma fram till engelskan. Puh, vilken pärs!
Och här hemma blir jag förvånad över att alla faktiskt pratar svenska. Det är nästan surrealistiskt. Äntligen kan jag uttrycka mig precis som jag vill, även om jag fortfarande förväntar mig en mödosam process när jag ska säga något till någon.
Det är en nyttig erfarenhet att vara invandrare i ett annat land ett tag. Efteråt förstår man ännu bättre hur de se kommer till Sverige från andra länder känner sig.
Väl hemma i Göteborg kände jag mig helt disorienterad. Det var så mycket människor överallt. Idag när jag och en av mina bästa vänner var på stan blev jag alldeles matt av allt folk. Det nästan svindlade framför ögonen och hjärtat slog fort. Alla intryck, alla ljud, alla färger... Jag försökte koncentra mig, för det var mycket saker jag behövde köpa. Men allt jag kom hem med var ett paket smör...
Dock var det helt, helt underbart att träffa vännen igen. Äntligen någon att kunna för ett normalt och djupt samtal med. Gud vad jag saknade det på Grönland! Jag höll på att bli tokig, trots att jag lärde mig lite danska till slut så blev ändå konversationerna så platta. Dessutom jobbade jag ju med inuiter, och de flesta kunde inte så mycket danska heller. I värsta fall kunde de inget alls. Jag försökte med grönländska i stället, till deras förtjusning. På sätt och vis var det roligare än danskan, eftersom alla blev så glada över min ansträngning. Dock är det ett mycket svårt språk som skiljer sig helt från de andra nordiska språken. Men jag ville ju verkligen kunna göra mig åtminstone lite förstådd eftersom jag arbetade på ett ålderdomshem, så jag tragglade ensvist på tills jag hade lärt mig de viktigaste orden.
På Island blev jag helt språkförvirrad. Först försökte jag på danska (jag hade vid det laget börjat tänka på någon slags svenskinspirerad danska), men det gick ju inte. Då sökte min hjärna efter det grönländska ordet, som så klart verkligen inte fungerade. Jag gick över till svenska, för att till slut komma fram till engelskan. Puh, vilken pärs!
Och här hemma blir jag förvånad över att alla faktiskt pratar svenska. Det är nästan surrealistiskt. Äntligen kan jag uttrycka mig precis som jag vill, även om jag fortfarande förväntar mig en mödosam process när jag ska säga något till någon.
Det är en nyttig erfarenhet att vara invandrare i ett annat land ett tag. Efteråt förstår man ännu bättre hur de se kommer till Sverige från andra länder känner sig.
5 kommentarer:
*hihi* Och det efter sju veckor. Testa efter sju år (med bara korta besök i Sverige under tiden, som längst ett par år mellan gångerna) så vet du ca hur jag har det. ;-) Det är inte för inte som jag säger att en flytt til Sverige känns lite främmande. Att flytta till ett helt nytt, 3:e land känns på något sätt mycket mer naturligt & lätt, för där förväntas jag inte förstå allt. Flyttar jag istället till Sverige som svensk så förväntas jag ju ha koll på allt från försäkringskassans diverse regler tillsenaste Idol-stjärnorna - saker jag har total noll koll på, förstår ju inte ens många av de nya svenska orden/slangspråket(då jag bodde i Sverige var fortfarande Robinsson något som ansågs nyskapande och ordet fett var nog det senaste sena, så du förstår...). :-)
Välkommen hem hur som helst! Svarar på din kommentar på bloggen senare, nu kallar Aaju. ;-)
Skönt att vara hemma igen oxå kan jag tänka!!!
Hoppas verkligen du haft det bra mitt i allt!
massa kramar
När jag kom tillbaka till Sverige efter ett halvår i Tyskland tyckte jag precis tvärtom med det där med människor; jag undrade var alla människor var någonstans! Det var så tomt överallt, till och med i centrala Göteborg. (Skulle kunna räkna upp en hel massa andra saker som var/är konstiga, men det besparar jag din stackars blogg. ;))
Välkommen till Sverige i alla fall!
Väkommen hem vännen! Jag känner så väl igen mig i det du skriver som en omvänd språk/kulturkrock. Att gå från ett språk som inte är ens modersmål, men som man talat konstant under en längre tid, tillbaka till det som är ens "riktiga" språk. Helt plötsligt hittar man inte orden längre. Man måste söka i hjärnan och försöka översätta från det "lånade" språket till ens egna.
Hoppas på att få träffa dig snart. Det är så mycket jag vill prata med dig om!
Kram
Välkommen hem!
Pratade med vår kära Therese tidigare idag, vi funderade lite på Narnia-kväll nu i helgen! =) Det ska bli grymt skoj att träffa dig igen!
kramar
Skicka en kommentar