Det var ett år sedan vi sågs. Du och jag. Barndomen vi delade. Och sången på stallbacken. Du är min stjärna som borde bära ett skivkontrakt. Din musik får blodet att pulsera i mina ådror. Jag minns sommaren som jag tillbringade i huset utan hopp. Det enda som fyllde mig med liv var när du sjöng på Stora torget. Och demoskivan jag fick i min hand. Idag gav du mig en ny. Den går redan varm, och värmer mig. Inspelad under året i Melbourne (och minns du drömmarna om resorna, när vi fortfarande var barn?).
Ditt hår var kortare än någonsin. Eller ja, om man bortser från de allra första åren som vi delade på gunghästen hos dagmamman. Men annars var du dig lik. Otåligheten och de raka frågorna, vi pratade om allt. I skolan vid skogen byggde vi kojor, ordnade luciatåg, räddade ett skolbibliotek med hjälp av lokalradion och skrev en bok. Nu lever vi på olika håll, med musiken och orden. Vi ses inte ofta längre. Men jag vet att du finns. Nära.
Sannas musik finns här
2 kommentarer:
Jag hade den stora förmånen att få lyssna till denna skönsjungande tjej under ett besök i "huset" för några år sedan. Nu har jag hört henne igen och det är precis lika vackert nu som då.
Kram på dig vännen
Vacker musik och så fint skrivet!
Skicka en kommentar