I går kväll, en vanlig tisdag, var det pepparkakor, lussebullar, glögg, julöl och äppelvin hos en kursare. Vi satt en hel hög journaliststudenter i hennes lilla etta och myste in(nan) advent. Ett par timmar senare gick vi vidare till Rätt till vård-festivalen på Sticky fingers. En klasskompis till mig är sångare i bandet Vapnet som spelade där. Dom var riktigt, riktigt bra. För några år sedan lyssnade jag en del på Vapnet, eftersom det var en viss persons favoritband. Och återigen blandades nutiden med dåtiden. För musik har en förmåga att tränga in genom huden. Under kvällen spelade även bland annat Kristian Anttila och Nationalteatern. Alla band ställde upp gratis och intäkterna gick till projektet Papperslösas rätt till vård. Att människor utan makt och med ett tungt bagage i kroppen ska få rätt till sjukvård tycker jag borde vara en självklarhet. Jag kan bara inte förstå att Sverige inte har kommit längre.
Jag undrar om migrationsministern har sett paniken i deras ögon och skriken som aldrig tystnar. Om han någonsin har umgåtts dygnet runt med en asylsökande kvinna vars depression gör att hon ligger i sängen så gott som varje timma (trots att hon har två små barn som väntar på hennes kärlek). Och om hon blir frisk, blir hon utvisad. Jag kan lova, att om man har varit med om det och sett det, så tror man inte att de här personerna simulerar. Och man undrar resten av livet hur det har gått för dem.
Jag undrar också om politikerna ser en skillnad mellan den somatiska och psykiatriska vården. För det känns som att den sista alltid är den mest eftersatta. Att det inte är någon mening att satsa på galningarna, de hopplösa fallen. Kanske sätter okunskapen barriärer. För jag vägrar att tro att det finns hopplösa fall. Jag vet att man kan bli frisk från svår psykisk sjukdom, speciellt om man får rätt hjälp. Dessutom består en människa av både kropp och själ, och borde vara lika viktigt att ta hand om båda.
Alla människor ska ha rätt till vård, avsett ursprung och oavsett sjukdom. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så.
9 kommentarer:
Ett ständigt lika aktuellt ämne. Ett ämne som jag vet att du brinner för. Det är så bra att det finns personer som du i vårt samhälle- personer som brinner för sin sak, personer som kämpar för en förbättring. Jag har sagt det förr och jag säger det igen- du kommer att gå långt tjejen!
Kram på dig
Hej vännen,
ledsen att jag är så sen på att svara, men vi har ju varit iväg till Mullsjö med skolan den här veckan.. Det har varit roliga, intensiva och lärorika dagar men nu är vi hemma igen och tillbaka till vardagen.
Tack själv, och tack för dina ord. Du betyder mycket. Hoppas vi kan ses snart igen!
Jag läste inlägget nedanför, och ojojoj! Ja hjälp, där händer det visst lite grejer... Glad att jag har flyttat från huset...!
många kramar
Tyvärr är det så mycket lättare för många att bara blunda och inte låtsas något om det som de inte ser. Men turligt nog gäller det ju inte alla! Kram!
Jeg vil mest sende dig et kram.
Du skriver så fint.
Skal hvertfald komme tilbage og læse igen :)
Jag håller med om att det är helt sjukt att Sverige inte har kommit längre när det gäller de asylsökandes rättigheter...och sjukvård, om något, borde vara högprioriterat. Jag står i kö för EMDR-behandling på en vårdavdelning vars huvudpatientgrupp är flyktingar med PTSD. Det finns en avdelning i hela Stockholm...det är helt galet med tanke på hur många flyktingar vi tar emot. Men å andra sidan undrar jag hur många orter som har speciella enheter som fokuserar på traumatiserade flyktingar/personer?
Bra att du engagerar dig!
Kram
Kan inte annat än hålla med dig, man undrar varför vi har kommit så långt med såna saker som jag anser inte är nödvändiga, som att bygga ett litet rött hus med vita knutar på månen men fortfarande förstår vi inte att människor har en kropp och själ som hör ihop och att vi behöver ge vård oh omsorg till alla människor som av någon anledning behöver det oavsett situationen!
Du är grym tjejen och jag skriver som någon annan och jag har skrivit det förut, du kommer gå långt!
var rädd om dig!
kraaaam
Har precis läst artiklarna i Corren. Så grymt bra! Jag är imponerad, och oerhört glad att ni publicerat dem! Kramar
Har förresten en ny blogg på svenska:
http://harmoni.devote.se
Hej, hamnade på din blogg via någon blogg på någon blogg... Du skriver om otroligt viktiga saker och saker som jag själv varit mycket insatt i. Har själv haft ätstörningar i flera år, jobbat lite på anorexibulimikontakt samt haft massa vänner och anhöriga med detta vidriga problem. det är så sjukt utbrett. Jättekul mitt i allt att läsa att det finns människor som du som kämpar och skriver om det, som väljer ett yrke där du kan påverka.
Jag har också varit inne på psyket fram och tillbaka och det är..så svårt att få rätt hjälp. Men, tack för att du skriver.
/Aurora
Skicka en kommentar