Feberdrömmar

Drömmar är konstiga, ibland väldigt konstiga. I natt var jag återigen på min gamla högstadieskola. Den nya regeringen hade nämligen bestämt att alla som läste på universitetet var tvungna att gå ett år till på högstadiet. Jag var förtvivlad och arg. Aldrig mer det helvetet igen. Mina lärare hade blivit gamla och kände knappt igen mig. Men trapporna med spottloskor var sig lika. Och jag sprang runt runt runt bland alla klassrum för att hitta till mitt elevens val. Det var väl det enda man fick välja på högstadiet. Resten bara tilldelades en: klasskompisar, lärare, roller, status och rykte. Sedan kom man aldrig därifrån. Jag skulle hellre dö än att uppleva de åren igen, så visst var det här en riktig mardröm. Visserligen slutade det lite bättre med att jag satt hos min fina vän Sanna och fikade i hennes trädgård bland de stora almarna.
Men jag vaknade ändå genomblöt av svett, precis som att jag hade slagits för mitt liv hela natten. Kanske bidrog även förkylningen och att jag kände mig febrig igår till detta. Eller också är det bara de sista kemikalierna som håller på att gå ur min kropp. Hela veckan har sömnen spökat för mig, och jag har varit tacksam de sista nätterna då jag för första gången somnat före klockan halv tre. Och så säger dom att medicinerna jag äter eller snarare ätit, inte är beroendeframkallande...

Efter att jag hade snurrat mig ut ur mitt svettiga lakan och tagit en välbehövlig dusch satt jag på dator. Och såg att jag under natten hade fått ett mejl - från Sanna! Hon har varit i Australien sedan december och jag har inte hört av henne på flera månader, konstigt det blir ibland. Kanske finns det något mer.

Bilden tog jag på Ven, midsommarafton -07. Då behödes inga ord.