Det finns saker i livet som är mindre roliga, en av dem är tentor. I morgon är det återigen dags att sitta och svettas i den stora salen, med de tre Kn:a (kårkvitto, körkort och kaffe) på bänken. Journalistikens lagar och etik har ältats under de senaste veckorna och idag var det dags för sista rycket. Jag och tre kursare satt på ett fik i tre timmar och gick igenom kapitel efter kapitel. Ibland systematiskt och effektivt, ibland uppgivet och distraherat. Ungefär så här lät det mot slutet:
-Jag fattar inte, det är säger emot sig självt
-Inte jag heller
-Jag vill ha en kaka!
-Efter det här kapitlet kan vi köpa det
-Ja, efter kapitlet, vi måste ha belöning!
-Ni är som Pavlos hundar!
Efter kakan insåg vi att vi behövde syre så vi tog en promenad till Slottskogen. Men ambitiösa som vi är pluggade vi samtidigt som vi gick, genom att förhöra varandra på anteckningarna. Kanske koncentrerade vi oss lite väl mycket, eftersom vi lyckades gå åt fel håll. Fast det gjorde inte så mycket, det resulterade bara i ännu fler skratt. Och jag tänkte; så mycket mer behöver jag inte. Bara goda vänner, strålande vårsol och gemenskap.
Till och med djuren log mot oss.
-Jag fattar inte, det är säger emot sig självt
-Inte jag heller
-Jag vill ha en kaka!
-Efter det här kapitlet kan vi köpa det
-Ja, efter kapitlet, vi måste ha belöning!
-Ni är som Pavlos hundar!
Efter kakan insåg vi att vi behövde syre så vi tog en promenad till Slottskogen. Men ambitiösa som vi är pluggade vi samtidigt som vi gick, genom att förhöra varandra på anteckningarna. Kanske koncentrerade vi oss lite väl mycket, eftersom vi lyckades gå åt fel håll. Fast det gjorde inte så mycket, det resulterade bara i ännu fler skratt. Och jag tänkte; så mycket mer behöver jag inte. Bara goda vänner, strålande vårsol och gemenskap.
Till och med djuren log mot oss.
2 kommentarer:
<3 du e fin du siz <3
Åh, vad fint! Det var ju renen jag klappade också. Kul att du också har blogg. Jag läser lite gammalt och nytt nu.
Kram, Cissi
Skicka en kommentar