Höj själens status!

Det är tisdag men helgens minnen lever än. Jag var hos mina underbara vänner i det vackraste Skåne. Grundplanen var att tillbringa den mesta tiden på European social forum i Malmö. Men efter att släpat packningen över halva stan för att till slut hamna på ett föredrag som visade sig vara på tyska tappade jag lite sugen. 

I stället kom helgen att kretsa kring att annat ämne som berör mycket mycket, psykiatrin. Jag hade ett givande och mycket trevligt samtal med Sandra och Sofia. Tillsammans med några vänner har dom  grundat SHEDO, en förening för personer med ätstörningar och självskadebeteende. Jag pratade även mycket med fina K, som jag bodde hos. En maratonfika som bland annat behandlade hennes kompis som har varit psykiskt sjuk i 20 år, utan att få någon riktig hjälp. Det gör mig tokig. Vansinnig. Hon har varit nära att dö många, många gånger men ändå är det ingen som reagerar. Jag tycker det är både tjänstefel och varnvård. Ingen skulle våga neka en cancersjuk patient behandling. Men inom psykiatrin leker man med folks liv genom att neka dom hjälp. Hur många ska behöva dö innan någon fattar? När ska psykiatrin värderas lika högt som den somatiska vården? En människa består av kropp och själ och båda är lika viktiga.