Meningslöshet

Vi har fyra deadlines den här veckan. Tre av dem är meningslösa, i alla fall enligt mig. Jag har ingen lust att kolla vad en viss författare hade för betyg i gymnasiet, eller om hon har parkeringsböter. Jag vill inte ringa en VD på ett bolag för att fråga om det har hänt att journalister har begärt ut offentliga handlingar under det senaste åren. Och att skriva ett PM om hur man intervjuar medievana personer känns bara frustrerande, eftersom medievana uppenbarligen inte vill prata med oss ändå.

Jag vet att jag måste göra dom här uppgifterna oavsett vad jag tycker om dom, det är en del av min utbildning. Men jag känner lätt så här, att det är meningslöst. Ibland undrar jag om det kanske till viss del beror på någon gammal vårdskada. Att jag under flera år var tvungen att delta i så kallade aktiviteter som inte utvecklade mig ett dugg. Jag tyckte snarare att flertalet av dom var förnedrande och - meningslösa. 

Jag vill utföra saker som gör skillnad. Människor dör, vanvårdas och misshandlas. Naturen förstörs och samhället proppar oss med konstiga ideal. Och jag ska undersöka vad en författare fick för betyg i matte A... Men jag antar att det bara är att sätta i gång. Nu. Så jag blir godkänd och får mitt kursbetyg. Jag tänker dock inte låta det ta för mycket tid och energi. För samtidigt ska jag göra det som känns viktigt för mig. Jag tänker fortsätta jaga politiker för att försöka ställa dem tillsvars inför det faktum att unga personer med självskadebeteende blir inlåsta på rättspsyk med dömda brottslingar. Och så ska jag göra mitt bästa för att få ihop ett reportage om situationen på Grönland. Så det så.