Klasstillhörighet

Dagen har varit upp-och-ner, hit-och-dit, fram-och-tillbaka, full fart och tvärstopp. Ja, faktiskt inte känslomässigt utan rent fysiskt eftersom jag och en kursare har åkt karuseller på Liseberg i åtta timmar. Jag älskar som sagt allt som går fort. Förutom när jag kör bil för då är jag hypokondriskt rädd att krocka med någon. Men annars; full galopp över en äng, forsränning i Nepal, skidor i fjällen eller bergbanan Balder här i Göteborg, det spelar ingen roll. Jag måste bara känna att jag lever ibland.

Så i dag var det alltså karusell och mjukglass med strössel som stod på schemat. Det ska ju vara viktigt att ha sitt barnasinne kvar. Och barn fanns det på Liseberg, varenda skolklass i Sverige verkade vara där för att fira sin avslutning. Vi lyckades tydligen smälta in bra. I kön när jag stod och yrade om att det skulle bli såååå coolt (?) att göra praktik nästa år frågade en liten tjej oss i vilken klass vi gick.
-Eh.. journalistprogrammet
Hon tittade frågande på mig
-Ja, alltså universitetet
Hon såg fortfarande lika frågande ut men sa i stället:
-Jag når inte upp, jag får hoppa.
Nu var det jag som tittade frågande på henne, innan jag förstod att det var karusellen hon syftade på.
Min kursare höll på att krevera av att inte skratta och jag försökte därför hålla i gång en meningslös konversation. Men även mina kinder började rycka eftersom det var så uppenbart att tjejen trodde vi var max 15 och inte 25. Visserligen är det inte första gången någon gissar fel på min ålder men det här var nästan lite väl bra...

Senare på kvällen när vi hade tröttnat på allt eftersom det inte gick fort nog längre fick min kompis för sig att vi skulle åka ponnykarusellen. Hon tyckte att nu skulle vi vara barn fullt ut i stället. Men där tog det stopp
- Sorry tjejer, ni är lite för gamla, sa vakten.
Att man aldrig ska passa in

Bilden är från Öland sommaren 2005. Vem som har tagit den minns jag inte, men ja, det är jag som flyger i luften längst till vänster.