lördag, juni 07, 2008

Ränderna går aldrig ur

Ett misslyckat arbete och allt gick i kras. Konturerna suddades ut och världen började snurra och det kliade under huden. Sedan svartnade det. Platsar jag ens på ett universitet? Jag är ju bara ett arbetarklassbarn, uppväxt utan analyserande diskussioner vid middagsbordet. Hur kom jag ens in på ett så populärt program? De måste ha blandat ihop mina resultat med någon annan stackare. Om jag inte når upp till mina mål börjar jag tvivla på hela min existens. Utan mina prestationer är jag ingenting. Och så har det alltid varit.

I lågstadiet när vi hade prov på multiplikationstaballen varje fredag gjorde magen ont i flera dagar i förväg. Jag kunde inte se fram emot helgen för jag var så rädd att jag skulle få ett fel på testet. Och när jag blandade ihop Estland, Lettland och Litauen på kartprovet ville tårarna inte ta slut. Läraren såg på mig med oroliga ögon och frågade om det var mina föräldrar som pressade mig. Men nej, det var bara jag som satte kraven. Jag ville ju så gärna vara duktig, det var mitt sätt att få uppmärksamhet, mitt sätt att bli sedd. Ett VG var lika med ett misslyckande och ett MVG kunde ändå alltid ha varit bättre. Aldrig, aldrig nöjd.

Så fortsatte det hela min skolgång. Och fortsätter fortfarande. Länge straffade jag mig själv på diverse olika sätt om det gick dåligt i skolan. Men det är slut på det nu, det leder ingenstans. Jag måste lära mig, att jag inte ÄR mina prestationer, att jag har ett värde i mig själv. Det är svårt, svårt, svårt. Men en dag ska jag nå dit. Då ska inte ett dåligt reslutat utlösa en panikattack eller många timmar av apati.
Ränderna kommer att blekna

7 kommentarer:

smultronet sa...

gumman min!
JAAAA du komemr fixa det! Du kommer stå¨där en dag med fötterna på jorden och älska dig för den du ÄR! Du komemr lära känna dig själv! det tar tid men du är påväg!

Ingen blandade ihop dina poäng, det var INGEN slump att du kom in på universitetet och att du idag läser på journalisthögskolan!
Inget av detta är en slump!

Det är du och bara du som har fixat det!

Och jag vet det e jobbigt att känna att man är något annat än ett resultat men du är sååååå mycket meeeeeer!

I o med att du inte fick hundra procent o att inlämningen inte gick så bra så bevisar du att du är normal!
Lika normal som alla andra på denna jorden!

Det är mänskligt att inte klara allt! Det är så du utväcklas!


Jag älskar dig siz!!
O jag hoppasduen dag kommer älska dig själv o du kan komma det! Baradu vill <3
Kramar i mängder!!
Din siz

Ellinor sa...

Jag vet inte vad jag ska säga. Även om fina ord värmen så hjälper de ofta inte mot känslan som äter upp en innifrån. Du vet vad som är rätt och vad som är fel, konsten är bara att kunna leva som man lär. Du har kommit så långt Sara och jag hoppas verkligen inte att en liten motgång får dig att ge upp- du är värd så mycket mera än så. Det finns så många som står bakom och stöttar dig- som tror på dig. Glöm inte, att jag fortfarande väntar på första x:et av din bok :D

Sara sa...

Tack darlings! Det är ingen fara, jag har tagit upp skärvorna och limmat ihop dem, så det är ingen fara.

Ellinor: haha, nej, jag har inte glömt det där med boken. Men som sagt, du lär få vänta... Kram!

Elisabeth sa...

Du är jätteduktig som tagit dig ända till journalisthögskolan, och även om du inte hamnat där hade du inte varit mindre värd för det. Självklart är det roligt att det går så bra för dig på det planet, men viktigast är att må bra och få vara lycklig. Och även om det låter klyschigt, så kan man utvecklas av att misslyckas också. Bli lite starkare och lite mindre osäker.

(Om du undrar vem jag är så är jag den Elisabeth som en gång i tiden bodde i en liten håla i Västergötland och som också höll på med hästar.)

Anonym sa...

klart du kommer klarar det Sara
du är en kämpe, en överlevare!

du är grym tjejen!

kram kram

Sara sa...

Elisabeth: Jag har funderat lite på om det var du. Vad skoj att du har hittat hit!
Jo, det stämmer som du säger. Man måste lära sig att ta lite misslyckanden. Det känns i alla fall mycket bättre nu.

Anne: Tack! Du är så himla fin!

Anonym sa...

Blev det Grönland i sommar! Ska bli intressant att läsa om det, vad ska du jobba med/som?