Jag vet att jag måste göra dom här uppgifterna oavsett vad jag tycker om dom, det är en del av min utbildning. Men jag känner lätt så här, att det är meningslöst. Ibland undrar jag om det kanske till viss del beror på någon gammal vårdskada. Att jag under flera år var tvungen att delta i så kallade aktiviteter som inte utvecklade mig ett dugg. Jag tyckte snarare att flertalet av dom var förnedrande och - meningslösa.
Jag vill utföra saker som gör skillnad. Människor dör, vanvårdas och misshandlas. Naturen förstörs och samhället proppar oss med konstiga ideal. Och jag ska undersöka vad en författare fick för betyg i matte A... Men jag antar att det bara är att sätta i gång. Nu. Så jag blir godkänd och får mitt kursbetyg. Jag tänker dock inte låta det ta för mycket tid och energi. För samtidigt ska jag göra det som känns viktigt för mig. Jag tänker fortsätta jaga politiker för att försöka ställa dem tillsvars inför det faktum att unga personer med självskadebeteende blir inlåsta på rättspsyk med dömda brottslingar. Och så ska jag göra mitt bästa för att få ihop ett reportage om situationen på Grönland. Så det så.
4 kommentarer:
Jag känner igen mig i det du skriver, Sara.
Följ hjärtat och det du brinner för! Resten måste tyvärr göras ändå, men vi kan ju faktiskt komma undan med att lyckas avverka dessa deadlines med mindre entusiasm, bara uppgifterna görs.
Är väldigt nyfiken på hur långt ni kom med ert gräv. Är ni nöjda?
Sara, jag förstår din frustration. Men tyvärr är livet så, vi måste ta oss igenom även tråkiga och till synes meningslösa saker. Vem vet, kanske lär man sig något pyttelitet även här. Inga kunskaper eller lärdomar är att förkasta. Du kommer att ha gott om tid att göra det du verkligen brinner för i framtiden också!
Ja, som tidigare talare redan sagt; tyvär är livet sådant, man måste många gånger gå vägen om både B, C och D för att komma från A till E, men jag hoppas du kan hålla ut, så lovar jag att du trots allt blir bättre på att lösa de uppgifter du verkligen brinner för! :-)
Ni är så kloka allahopa! Jag var bara tvungen att gnälla lite.
Skicka en kommentar